Påsk, NHL-debut och sånt

Det måste vara så att tiden rinner iväg snabbare på den här sidan jordklotet för de senaste två veckorna känns snarare som två dagar. Två intensiva och överväldigande dagar! Som bekant är jag en sucker för kronologisk ordning så vi tar det från början...
 
Efter en lång resa med förseningar och stress blev jag varmt välkomnad i JFK-tullen av en hurtig officer som nästan skrek "oh my god, you're beautiful!". Så med ett lite bättre humör i ryggsäcken skyndade jag mig in till stan och hann på minuten med min transfer upstate efter att ha konsulterat med en uteliggare som visade vägen till gaten i utbyte mot några dollar. Väl hemma hade jag ett par dryga dagar för mig själv innan Oliver kom hem och förgyllde vardagen, men lika glad för det var jag men gladast var nog katten.
 
 
Det blev den 24e mars och Olivers födelsedag. Eftersom jag för tillfället är en slashas som varken jobbar eller pluggar har jag intagit rollen som hemmafru stenhårt genom att städa, baka och pyssla som aldrig förr. Ovan ser ni de smarriga bananpannkakorna med blåbärsgojs och jordgubbar som han fick på sängen samt den mycket populära tårtan jag gjorde dagen i ära. Tror bestämt att ord som "heavenly" och "unbelieveable" användes för att beskriva den.
 
 
Det blev snabbt påsk och jag fortsatte i Martha Stewarts spår. Fixade till entrén med min nya poster från Printstagram, köpte blommor och målade ägg like a boss. Med pyntet på plats var det bara att invänta Petra och Jesper som var på väg från London för att fira påsk med oss, men innan de hann landa skulle det hända grejer kan ni tro...
 
 
På långfredagsmorgonen vaknade Oliver och sa att han drömt att han blev uppkallad till NHL. Ett par timmar senare ringde han från rinken med just de nyheterna, han skulle göra debut med Flyers i världens bästa liga! Det är ett under att jag inte sprack av lycka den dagen med tanke på att jag fortfarande svävar på rosa moln. Jag har sagt det förut, men Oliver är anatagligen världens bästa människa och förtjänar varenda framgång i livet, inte minst att pojkdrömmen går i uppfyllelse!
 
Debutmatchen sågs tillsammans med Petra, Jesper och en väldig massa drickbart. Med en stabil #38 i defensiv zon och lite kämpaglöd fick Chara och hans Bruins åka hem tomhänta medan festen fortsatte här hemma med BBQ på balkongen. Dagen efter åkte vi ner till NYC där jag hann med en snabb lunch innan mitt tåg tuffade vidare mot Philadephia och Wells Fargo Center. Nog för att jag varit där förut och dessutom sett en hel del NHL-matcher live, men att vara på plats och se min hjärtevän på isen var fan oslagbart. Efter onsdagsmatchen åkte grabbarna till Kanada över helgen så jag satte mig bakom ratten och styrde fem timmar norrut i riktning mot hemmet där jag nu befinner mig tillsvidare. Spenderade gårdagen tillsammans med goa Kelly i ett soligt Saratoga med lunch och shopping. Lite hockey på det och här är vi nu. Summa: life is good! 

Söndagslåten

I toppskick efter topphelg

I fredags satte jag mig på ett Öresundståg och tuffade norrut med destination Bjärehalvön. Helgen började med slappekväll hos mor min där vi bunkrade upp med käk och diverse onyttigheter framför dumburken. Jag skrattar sällan så mycket som när jag är tillsammans med mamma och lillasyster, det spårar alltid ur och den här kvällen var inget undantag. Fnitterfesten fortsatte fram till läggsdags då jag totaldäckade och sov som en stock tills morgonsolens strålar väckte mig till liv. Eftersom helger främst är till för att äta och sova tog jag en välförtjänt tupplur efter frukost och när jag pallrade mig upp någon timme senare hade Ebba serverat nygräddade våfflor. Bara en sådan grej. 
 
Jag mådde som en prinsessa när pappa plockade upp mig lite senare och väl hemma hos farsgubben väntade dubbelt födelsedagsfirande med något så underskattat som smörgåstårta. Som om jag inte fått nog av det goda avslutades kvällen med tobleronetårta framför kvällens underhållning - melodifestivalen! Även om mitt barnsliga hjärta klappar för Sean Banan tycker jag rätt låt vann. Den åsikten baserar jag på faktumet att låten är nästintill omöjlig att framföra, jag har själv provat - all cred till herr Stjernberg.
 
Det blev söndag och dags att styra söderut igen. Väl framme i Skånemetropolen stod handboll på agendan när HK Malmö tog emot Bajen. Linn, Isabel och jag intog rollen som supersupportrar och vår gedigna insats med stämband och klappor som hjälpmedel resulterade slutligen i oavgjort efter en lång match i underläge, vilket nästan är detsamma som vinst. På vägen hem plockade jag på mig cola, apelsinkrokant och djungervrål som avnjöts framför den känslomässiga nagelbitaren The Impossible. 
 
Nu har sista jobbveckan tagit fart och en hel del ståhej är inplanerat innan tisdagens take off. Jag börjar känna mig ordentligt redo för NY och allt vad det innebär! Över och ut.